Sammanfattning släktforskning
.
Storbacka-Spangar
Jacob Olofsson och systern Malin flyttar 1710 med familjer från Svartsjö skattehemman till nybygget på ”Jakopas”, kronohemmanet Storbacka.
Jacob Olofsson, hans fru Kierstin och sonen Jacob dödas av ryssarna 1714. Sonen Simon, som då är bara 6 år, övertar hemmanet när han blir myndig.
Undertecknad är ättling till Jakopas-nybyggarna via flera olika släktled:
Huvudlinjen Jakopas-ättlingar är den manliga linjen, dvs min far, farfar etc.
Jacob Olofssons far, Olof Marcusson Spangar (11f) härstammar från Vindala (Vimpeli) som på den tiden hade en betydande svensktalande befolkning. Anfadern är Olof Sigfridsson Spangar, född på 1550-talet.
Olof har troligen upptagit ett 1/12 mantalshemman på ”Gambäl-Vistä”, först som bonde, sedan som soldat en tid.
År 1674 hade han arbetat en tid på kungliga amiralitetets Skeppsbyggeri i Kronoby och i krigsarkivet anteckningar i Stockholm står det att Olof Marcusson Småbönder fått betalt för två tunnor tjära till "Holmem" 2 daler. Följande år har Olof levererat "krumverk" och två tunnor tjära till båtbyggeriet.
Olofs barn befolkar de andra hemmanen i byn.
Sonen Johan blir anfader på Svartsjö skattehemman.
Dottern Carin gifter sig med Mickel Mattsson Furu. Se även nedan, åttonde linje.
Jacob gifter sig med Kierstin, syster till Mickel.
Kierstins farfar är Joseph Olofsson Hyytinen, storbonde, kvarnbyggare och trävaruhandlare i Evjärv, och fadern Olof flyttar från Saarijärvi till Lappjärv, där Joseph föds.
Våra Jakopas-rötter är alltså från Vindala, Evjärv och Saarijärvi och Pedesöre med Per Strang, f 1450 i Kållby i Pedersöre och Lars Andersson Kuldalax från Evjärv, född ca 1500 som äldsta anfäder.
Johan gifter sig med en kusin till Mickel och Kierstin, Maria Henriksdtr Norrena. Se även en sjunde linje nedan.
En andra linje är via min farmors mor Maria, f Svartsjö. Hon är på fäderne ättling till Johan, Jacob Olofssons äldre bror. Se även nedan, sjunde linje.
En tredje linje är via min mormors mor, Emma, som är äldre syster till min farfar, Emil. Alltså är min far kusin med min mormor.
En fjärde linje är via min mormors farfars mor, och min morfars farmors mor: Anna Andersdtr Storbacka. Hennes far, Anders Johansson, är yngre bror med min farfars farfars farfars far, Carl Johansson. Anna Andersdtr Storbacka var gift med Nils Andersson Widjeskog. Deras barn Anna var gift med Jonas Jonasson Storbacka, morfars farfar, och Anders, mormors farfar.
En femte linje är via min mormors farmors farmor, Magdalena Simonsdtr Storbacka, dotter till Simon Johansson Storbacka, som är bror till Carl, min farfars farfars farfars far.
En sjätte linje är via min morfars morfars morfars mor, Carin Johansdtr Storbacka: Hon är yngre syster till Carl, min farfars farfars farfars far.
En sjunde linje är via min mormors farmors morfars farfar, Johan Johansson Svartsjö, bror till Maria nedan. Hans far, Johan, är äldre bror till Jacob Olofsson Storbacka. Johan avlider och änkan Maria Henriksdtr Norrena gifter om sig med Matts Johansson Torp. Deras son, Matts, blir tillfångatagen av ryssarna 1714-1723. Han blir handlare i Jacobstad och tar efternamnet Nyman. Han är Runebergs morfars morfar. Vi är alltså släkt med Runeberg, eftersom Maria är mor till både Johan och Matts.
En åttonde linje är via min morfars farfars farmors farfars mor, Maria Johansdtr Svarsjö, syster till Johan ovan. Se även nedan Storbacka-Alberg.
En nionde linje är via min farmors farmors morfars farfars mor, Carin Olofsdtr Widjeskog, som var gift med Mickel Mattsson Furu, Kierstins bror. som var gift med Jacob Olofsson Storbacka. Farmors farmor, Anna Hansdtr Furu var gift med Anders Persson Storbacka, min farmors farfar.
Matts Mickelssons två barn, Anna och Hans, blir bortrövade av ryssarna och återvänder aldrig.
Simon Jacobsson Storbackas äldste son Johan får elva barn. Tio gifter sig och alla med ”utombys”.
Den 13 juni 1775 hålls dubbelbröllop på Jakopas. Det är de två äldsta sönerna Simon och Carl som gifter sig. Både Simons och Carls familjer bor på Jakopas.
Yngre sonen Anders gifter sig 14 år senare och bygger ett nytt hus i närheten, det vi idag kallar för ”Mattas”. Han är farfars morfar till Mattas-Emil.
Storbacka-Alberg
Jonas Henriksson Alberg (mffff) från Röringe i Vetil gifter sig (1827?) med Anna Johansdtr Storbacka och blir måg på ”Nedrangåla”. Teodor, min morfar är sonsons son till Jonas.
En anfader till Jonas, Mikael Larsson Alberg, f 1639, gifter sig med Margareta Håkansdtr, f 1630, från Ljungby i Sverige. Mikael var troligen soldat. Mikael och Margareta bosätter sig på Alberg. Mikaels far, Lars Johansson är bonde på Löija i Vetil. Sedan går rötterna tillbaks till Per Strang från Kållby, född på 1450-talet.
Jonas mormors mormor, Maria Gabrielsdtr Torp, är faster till Matts Johansson Torp Svartsjö.
Pappan till Matts är Johan Gabrielsson Torp. Han får 14 barn och blir 102 år gammal. Han är sexman och nämndeman i 24 år.
Johan, bror till Matts, blir riksdagsman.
Jonas morfars farmor är Margareta (Maria) Olofsdtr Svartsjö. Hon är dotter till Johan Olofsson Svartsjö och Maria Henriksdtr Enaperä-Norrena (fmmffffm, mffmmmmfm, mmffmmmfm). Maria Svartsjö gifter sig med Erik Eriksson Hannila Lång från Röringe. Erik är Caino-ättling i rakt nedstigande led.
Jonas yngre son är Anders Furu, ”Gambägås-gubbi”.
Jonas har gjort den fint formade 14-armade ljusstaken som finns i Terjärv kyrka. Anders gjorde den lilla ljuskronan framför orgelläktaren i kyrkan.
Anna Mattsdtr Granholm, morfars mormor, blev endast 25 år gammal
Nedrangåla-Kauppinen
Johan Gustafsson Storbacka, far till Anna Johansdtr Storbacka (som var gift med Jonas Henriksson Alberg), är gudsförnekare enligt kyrkböckerna.
Johans farfar är Elias Gustafsson Kauppinen fr Vetil.
Simon Jacobsson avlider 1741. Änkan Wendela gifter om sig 1743 med Elias Gustafsson Kauppinen från Vetil. Elias var vid Simons död dräng på Widjeskog. Sonen Gustaf Eliasson ger upphov till Nedrangåla-släktena, Edvartas, Ellas och Renholtas. Gustafs son Per (bror med Johan, se ovan) är farfars far till Selma, min farmor, och farmors farfar till Ellas-Alfred.
Släktskap med Elias Gustafsson Kauppinen finns genom följande led:
Anfäder till Anna-Lisa Johansdtr Sandvik, gift med Anders Andersson Storbacka
till Selma Gustafsdtr Storbacka, gift med Emil Carlsson Storbacka
till Anna Johansdtr Storbacka, gift med Jonas Henriksson Alberg,
till Anna-Lisa Johansdtr Sandvik, gift med Anders Andersson Storbacka (mmmf).
Elias far, Gustaf Johansson Kauppinen, är sexman och bonde. Han nämns 1704 som dräng och 1706 som soldat hos Anders Johansson Kangas. Han var ute i Stora Nordiska kriget 1707-1713.
Gustaf gifter om sig med Anna Johansdtr Widjeskog, storasyster till Wendela, som senare gifter sig med Elias.
Kerstin, dotter till Juliana, Simons storasyster, gifter sig med Elias storebror Gustaf.
Några viktiga datum för Wendela:
23 05 1741: Wendela blir änka (Simon avlider)
? Wendela städslar Elias Gustafsson Kauppinen som dräng
Natten 14-15 10 1742: Vådeld bryter ut (Elias skyldig till vådelden) loft, stall, bastu
brinner upp
14 04 1743: Wendela och Elias gifter sig
11 08 1743: Magdalena föds, barn till Wendela och Elias
14 12 1748: Gustaf föds, barn till Wendela och Elias
Virckala-Kaustar
Anfäder till Malin Carlsdtr Ahlsved, gift med Johan Simonsson Storbacka,
till Anna Andersdtr Kortjärvi, gift med Jacob Carlsson Storbacka,
och till Anna Lisa Johansdtr. Sandvik, gift med Anders Andersson Storbacka,
går tillbaka till Virckala i Kaustby och äldste anfadern Knut Kaustar, född på 1460-talet i Karleby. I slutet av 1400-talet har två bröder vid namn Knut och Anders sina bopålar i Kaustar by i Karleby. Knut hade sina betesmarker omkring 1475 på åmynningens högra sida ovaför "St. Jacobs kapell" och Anders på vänstra stranden nedanför kapellet.
Sonen Matts Knutsson Kaustar-Virckala flyttar till Lill-Kaustar (Kaustby) och Virckala-hemmanet och blir byfogde (länsman). Matts var en av de yngre i syskonskaran och var tvungen att söka sig till nya marker högre upp längs älvdalen till ett område som fick namnet Kaustby (Lill-Kaustar). Redan i mitten av 1500-talet bestod Lill-Kaustar av 15 gårdar. Enligt skattelängden av år 1549 var Matts byfogde och den första bonden på Virckala hemman under åren 1549-1557. Hemmanet onfattade då 1 mantal.
Matts son Brusius var bonde på Virckala 1557-1598. På Brusius' tid betalades den s.k. silverskatten eller "Älfsborg lösen". Brusius fick betala för kopparvaror 4½ öre, för kor 7 marker, för 2 st. 2-åriga oxar ½ marker, för två får 2 ören och för dragoxe 12 ören. Detta utgjorde totalt 9 marker, 4½ ören silver. Sönerna Erik och Matts dog under Klubbekriget.
Brusius sonsons son Matts Jönsson var husbonde på Virckala Gammelgård 1626-1637. Matts drev bl.a. en stor rättegång angående förfädernas äganderätt till områden längre ner längs Perho å i Nedervetil och Karleby. Han drevs till detta då markvärdet hade börjat stiga i Gamlakarleby sedan området fått sina stadsrättigheter 1620. Han fungerade också som hållmästare för Kaustby, dvs hade att svara för inkvartering och skjuts för kronans sändebud.
Matts son Jöns var bonde på Wirkkala åren 1637-1645 och hållmästare från 1645-. Gården omfattade 2 mantal, men från 1645 står han som husbonde på Nedergård till 1674. Han var nämligen 1645 tvungen att överlåta Gammelgård-delen åt sin bror Anders. Han var en aktad man på orten och han omnämns 1639 som den första kyrkvärden i Över-Vetil kapellförsamling. Han var också nämndeman i lagmansrätten. Hans militärgrad var furir. År 1681 gjorde Jöns Mattsson upp ett arvs- och sytningsavtal och husbondeskapet övergick till sonen Matts Jönsson medan de andra barnen utlöstes med 200 daler koppermynt samt 2 kor, 1 kviga, 1 oxe och 5 får. Döttrarna ärvde vid denna tid hälften av det sönerna ärvde.
Jöns Mattsson Virckala blir den sjätte generationen byfogde i Kaustby på Virckala-hemmanet.
Jöns son Jacob flyttade 1665 till Kronoby och blev måg på Snåre två år senare.
Torp-Caino
Anfäder till Anna Andersdtr Kortjärvi, gift med Jacob Carlsson Storbacka,
till Maria Jonasdtr Nikula, gift med Anders Jacobsson Storbacka,
till Magdalena Eliasdtr Storbacka, halvsyster till Johan Simonsson Storbacka,
till Matilda Jacobsdtr Tast, gift med Carl Andersson Storbacka,
till Selma Sofia Gustafsdtr Storbacka, gift med Emil Carlsson Storbacka,
Nils Andersson Widjeskog, gift med Anna Andersdtr Storbacka, dotter till Anders Johansson Storbacka, yngre bror till Carl Johansson Storbacka,
går tillbaka till Torp och Caino, med äldste anfadern Ragvald Caino-Koira, född ca 1415 i Vetil. Ragvald var troligen kvän eller skogs-/sockensame, därav namnet Caino(Kainu).
Olof Grelsson Caino, f 1515, hade två hästar, fem kor, en kalv, tio får och ett svin. Han var den näst förmögnaste bonden i Vetil. År 1598 hade kornas antal ökat till 20 och vid skattläggningen 1608 hade Caino det högsta skattetalet i Karleby sockens övre del.
Olofs söner Henrik och Mickel delade hemmanet. 1616 avskiljdes Storcaino från stamgården.
Mickels son Olof var husbonde på del av Caino 1607-1635. Han var nämndeman 1627. Han sålde sin del av Caino 1636 till sonsonen Erik Olofsson Torp och flyttade med sin son Mickel till Hopsala, Bjong i Kronoby.
Eriks far, Olof OlofssonTorp fick 6 daler böter 4.8.1628 för den orättvisa han begått mot Hans Knutsson i dennes hem.
Olofs son Gabriel ansvarade för bygget av Vetil kyrka. Kyrkan står fortfarande på Torps ägor. Gabriel stämde 1642 Clemets Georgsson Pulkkinen för att denna hade fällt och hållit i sin ägo en björn som de gemensamt drivit ur idet, men åtalet förkastades.
Hästbacka
Anders Persson Hästbackas tre barn, Anders, Hans och Elsa, är förfäder på farmors fars, farmors mors och mormors mors sida. Sedan går rötterna tillbaks till Nils Hästbacka, född 1460.
Nils sonsons son Ragvald Månsson Hästbacka, var husbonde 1583-1608 på Hästbacka-Svartas. Ragvald var storbonde då han 1606 hade 29 spannland (ett spannland var den areal som en spann utsäde räckte till, dvs. ett halvt tunnland) jord och 15 kor.
Ragvalds son Daniel var husbonde på Hästbacka-Svartas 1608-1634. Hemmanet klassades på 1630-talet som ryttarehemman. Daniel var en betrodd person, eftersom han 1611 gjorde tillsammans med andra bönder uppvaktning hos kung Karl IX i Stockholm om skattskyldighet för Öija-borna till den nybildade socknen Kronoby. Ärendet avgjordes 30.6.1617 då Gustaf II Adolf gav sitt utslag. Tvisten gällde Öjabornas ovillighet att gå i Kronoby kyrka, dit 26 rökar överförts i samband med Kronoby socknens bildande och ovilja att erlägga skatt till den nya socknen. Konungen ansåg att de bör ha rätt att som förut besöka sin sockenkyrka i Karleby, även om de hörde till Kronoby. Daniel Ragvaldsson hade 2 hästar, 1 fåle, 1 oxe, 2 tjurar, 23 kor, 3 kvigor, 2 ungnöt, 30 får och 20 lamm enligt boskapsinventeringen 1622.
Daniels son Per var husbonde på Hästbacka-Svartas 1634-1653. Redan 1629 utsågs Per till knekt, men lejde för sig en ersättare, först Anders Eriksson och sedan Erik Mickelsson. Per råkade ut för ett överfall i Kronoby 1653 som ledde till hans död 8 veckor senare. Orsaken till överfallet torde ha varit att Per Mickelsson och modern Gertrud Persdotter, anhöriga till den lejda knekten, ville hämnas på Per Danielsson.
Pers son Per var husbonde på Sunabacka (Gambälgåln) och Backman, Mittersvik 1669-1682 omfattande 3/4 mtl. Enligt räkenskaperna för kronans skeppsvarv i Kronoby levererade Per 1676 virke till skeppsbyggeriet för 8 daler. 1677 levererade han tillsammans med Anders Andersson Torrkulla bl.a. 27 krumbverk, 2 tolfter plankor och 7 bjälkar. En gång hamnade Per Persson att böta 10 daler 16 öre för överavverkning av skog.
Anders Persson Hästbacka, sexman, var husbonde på Sunabacka-Gambägåln 1682-1696 och på Backman-Mittersvik 1682-1731. Anders levererade virke 1676 till kronans skeppsbyggeri i Kronobyför 12 daler och 16 öre. År 1672 utfärdade landshövdingen förbud mot överflödigt skogshygge i socknen. Varje bonde skulle få avverka bara 48 sågstockar per mantal utöver vad han behövde för eget bruk. En gång hade Anders Persson huggit 100 stockar och då hans 3/4 mantal berättigade till 36 stockar för leverans och 22 stockar för eget bruk, var överavverkningen 42 stockar för vilket han måste erlägga 10 daler och 16 öre i böter.